Nu sitter jag i alla fall i min säng och verkligen fryster ihjäl. Vantarna är framme, men föga hjälper det; det går ju inte att skriva på datorn med dem på. Jag ser i alla fall fram emot att ta på mig dem till och från skolan i morgon och bara håna kylan. Det är verkligen höst!

Nu längtar jag smärtsamt mycket efter den riktiga kylan så att jag även kan ta fram vinterjackan och borra in mig i värmen tillsammans med min tjocka röda halsduk och tumvantarna. Då kan man äntligen vara för ivrig med den varma oboyen och bränna sig på tungan. Äntligen ha filmkväll i källarn tillsammans, värma sig framför den öppna spisen och grilla lite marshmallows. Äntligen se Mattis glida ner för snöberg likt en säl. Äntligen åka tillbaka till skidbacken. Äntligen värma sig i Espresso house efter en kylig promenad till Kungsmäsan (vilket vi förövrigt redan gör för fullt, men det blir så mycket mysigare att veta att kylan knackar på utanför). Vinter, vinter, vinter!

Långt inlägg. Jag antar att jag försöker undvika läxorna i text, svenska och engelska. Attans tomtenissar. Chiao amigos! Eller som de säger i Ryssland, до свидания!